publicerad: 2015
bleck
bleck
substantiv
~et; pl. ~ 1 tunn förtennad järnplåt2 blecket bleckblåsinstrumenten i en orkester – De flesta sammansättn. med bleck- hör till bleck 1.
Singular | |
---|---|
ett bleck | obestämd form |
ett blecks | obestämd form genitiv |
blecket | bestämd form |
bleckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bleck | obestämd form |
blecks | obestämd form genitiv |
blecken | bestämd form |
bleckens | bestämd form genitiv |