publicerad: 2015
bockning
bock·ning
substantiv
~en ~ar • till bocka 1,2
Singular | |
---|---|
en bockning | obestämd form |
en bocknings | obestämd form genitiv |
bockningen | bestämd form |
bockningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bockningar | obestämd form |
bockningars | obestämd form genitiv |
bockningarna | bestämd form |
bockningarnas | bestämd form genitiv |