publicerad: 2015
bodelning
bo|del·ning
substantiv
~en ~ar • vid arvskifte; till 1bo 2
Singular | |
---|---|
en bodelning | obestämd form |
en bodelnings | obestämd form genitiv |
bodelningen | bestämd form |
bodelningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bodelningar | obestämd form |
bodelningars | obestämd form genitiv |
bodelningarna | bestämd form |
bodelningarnas | bestämd form genitiv |