publicerad: 2015
bortfalla
bort|falla
verb
‑föll, ‑fallit, ‑fallen ‑fallet ‑fallna, pres. ‑faller • ngt bortfaller el. faller bort
Finita former | |
---|---|
bortfaller | presens aktiv |
bortföll | preteritum aktiv |
bortfall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bortfalla | infinitiv aktiv |
har/hade bortfallit | supinum aktiv |
Presens particip | |
bortfallande | |
Perfekt particip | |
en bortfallen + substantiv | |
ett bortfallet + substantiv | |
den/det/de bortfallna + substantiv | |
den bortfallne + maskulint substantiv |