publicerad: 2015
brosslare
brossl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. brosslarna • person i ett timmerhuggarlag som hugger upp vägar m.m.
Singular | |
---|---|
en brosslare | obestämd form |
en brosslares | obestämd form genitiv |
brosslaren | bestämd form |
brosslarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brosslare | obestämd form |
brosslares | obestämd form genitiv |
brosslarna | bestämd form |
brosslarnas | bestämd form genitiv |