publicerad: 2015
brytning
bryt·ning
substantiv
~en ~ar 1 till bryta 12 till bryta 23 till bryta 34 till bryta 55 allvarlig konflikt; stor förändring el. kontrast
Singular | |
---|---|
en brytning | obestämd form |
en brytnings | obestämd form genitiv |
brytningen | bestämd form |
brytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brytningar | obestämd form |
brytningars | obestämd form genitiv |
brytningarna | bestämd form |
brytningarnas | bestämd form genitiv |