publicerad: 2015
butler
butler
[bat´ler el. but´ler]
substantiv
~n; pl. ~ • finare betjänt särsk. i England
Singular | |
---|---|
en butler | obestämd form |
en butlers | obestämd form genitiv |
butlern | bestämd form |
butlerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
butler | obestämd form |
butlers | obestämd form genitiv |
butlerna | bestämd form |
butlernas | bestämd form genitiv |