publicerad: 2015
byling
byl·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard., nedsätt.⟩ polis
Singular | |
---|---|
en byling | obestämd form |
en bylings | obestämd form genitiv |
bylingen | bestämd form |
bylingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bylingar | obestämd form |
bylingars | obestämd form genitiv |
bylingarna | bestämd form |
bylingarnas | bestämd form genitiv |