publicerad: 2015
byracka
by|racka
substantiv
~n ‑rackor • ⟨vard.⟩ otäck hund
Singular | |
---|---|
en byracka | obestämd form |
en byrackas | obestämd form genitiv |
byrackan | bestämd form |
byrackans | bestämd form genitiv |
Plural | |
byrackor | obestämd form |
byrackors | obestämd form genitiv |
byrackorna | bestämd form |
byrackornas | bestämd form genitiv |