publicerad: 2015
cabriolet
cabri·ol·et
[‑ole´]
substantiv
~en [‑e´n]; pl. ~er • personbil med sufflett
Singular | |
---|---|
en cabriolet | obestämd form |
en cabriolets | obestämd form genitiv |
cabrioleten | bestämd form |
cabrioletens | bestämd form genitiv |
Plural | |
cabrioleter | obestämd form |
cabrioleters | obestämd form genitiv |
cabrioleterna | bestämd form |
cabrioleternas | bestämd form genitiv |