SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
cenakel
cen·­akel [‑a´kel] substantiv cenaklet; pl. ~ el. cenakler, best. pl. cenaklen el. cenaklerna ⟨ofta iron.⟩ sluten litterär grupp
Singular
ett cenakelobestämd form
ett cenakelsobestämd form genitiv
cenakletbestämd form
cenakletsbestämd form genitiv
Plural
cenakel (cenakler)obestämd form
cenakels (cenaklers)obestämd form genitiv
cenaklen (cenaklerna)bestämd form
cenaklens (cenaklernas)bestämd form genitiv