publicerad: 2015
kenotaf
keno·taf
[kenota´f]
el. ceno·taf
[senota´f]
substantiv
~en ~er • minnesvård över avliden person på annan plats än vid graven
Singular | |
---|---|
en kenotaf (en cenotaf) | obestämd form |
en kenotafs (en cenotafs) | obestämd form genitiv |
kenotafen (cenotafen) | bestämd form |
kenotafens (cenotafens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kenotafer (cenotafer) | obestämd form |
kenotafers (cenotafers) | obestämd form genitiv |
kenotaferna (cenotaferna) | bestämd form |
kenotafernas (cenotafernas) | bestämd form genitiv |