publicerad: 2015
decharge
de·charge
[‑∫ar´∫ ljusa sj‑ljud]
substantiv
~n [‑en]; pl. ~r [‑er] • ansvarsfrihet; spec. (förr) om ansvarsfrihet som ett parlament beviljade en regering
Singular | |
---|---|
en decharge | obestämd form |
en decharges | obestämd form genitiv |
dechargen | bestämd form |
dechargens | bestämd form genitiv |
Plural | |
decharger | obestämd form |
dechargers | obestämd form genitiv |
dechargerna | bestämd form |
dechargernas | bestämd form genitiv |