publicerad: 2015
deppighet
depp·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ deppig
Singular | |
---|---|
en deppighet | obestämd form |
en deppighets | obestämd form genitiv |
deppigheten | bestämd form |
deppighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
deppigheter | obestämd form |
deppigheters | obestämd form genitiv |
deppigheterna | bestämd form |
deppigheternas | bestämd form genitiv |