publicerad: 2015
dignitär
dign·it·är
[diŋnitä´r]
substantiv
~en ~er • överhetsperson, person av rang
Singular | |
---|---|
en dignitär | obestämd form |
en dignitärs | obestämd form genitiv |
dignitären | bestämd form |
dignitärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dignitärer | obestämd form |
dignitärers | obestämd form genitiv |
dignitärerna | bestämd form |
dignitärernas | bestämd form genitiv |