publicerad: 2015
dilemma
di·lemma
[‑lem`a]
substantiv
~t ~n • klämma, knipa
Singular | |
---|---|
ett dilemma | obestämd form |
ett dilemmas | obestämd form genitiv |
dilemmat | bestämd form |
dilemmats | bestämd form genitiv |
Plural | |
dilemman | obestämd form |
dilemmans | obestämd form genitiv |
dilemmana | bestämd form |
dilemmanas | bestämd form genitiv |