publicerad: 2015
diplomat
dipl·om·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • sändebud i främmande land; smidig underhandlare
Singular | |
---|---|
en diplomat | obestämd form |
en diplomats | obestämd form genitiv |
diplomaten | bestämd form |
diplomatens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diplomater | obestämd form |
diplomaters | obestämd form genitiv |
diplomaterna | bestämd form |
diplomaternas | bestämd form genitiv |