publicerad: 2015
dissekera
dis·sek·era
[‑seke´ra]
verb
~de ~t • skära sönder människo- el. djurkropp för undersökning el. undervisning; noggrant undersöka; jfr dissektion
Finita former | |
---|---|
dissekerar | presens aktiv |
dissekeras | presens passiv |
dissekerade | preteritum aktiv |
dissekerades | preteritum passiv |
dissekera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dissekera | infinitiv aktiv |
att dissekeras | infinitiv passiv |
har/hade dissekerat | supinum aktiv |
har/hade dissekerats | supinum passiv |
Presens particip | |
dissekerande | |
Perfekt particip | |
en dissekerad + substantiv | |
ett dissekerat + substantiv | |
den/det/de dissekerade + substantiv |