publicerad: 2015
drittel
drittel
[drit´el]
substantiv
~n drittlar • i äldre tid: tunna för förpackning av smör; en volymenhet för smör
Singular | |
---|---|
en drittel | obestämd form |
en drittels | obestämd form genitiv |
dritteln | bestämd form |
drittelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
drittlar | obestämd form |
drittlars | obestämd form genitiv |
drittlarna | bestämd form |
drittlarnas | bestämd form genitiv |