publicerad: 2015
driv
1driv
substantiv
~en ~ar • drivande kugghjul; vara på driven ⟨vard.⟩ gå och driva, vara på luffen
Singular | |
---|---|
en driv | obestämd form |
en drivs | obestämd form genitiv |
driven | bestämd form |
drivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
drivar | obestämd form |
drivars | obestämd form genitiv |
drivarna | bestämd form |
drivarnas | bestämd form genitiv |
2driv
substantiv
~et • fart, flyt: ha driv i stegen
Singular | |
---|---|
ett driv | obestämd form |
ett drivs | obestämd form genitiv |
drivet | bestämd form |
drivets | bestämd form genitiv |