publicerad: 2015
ekorre
ek|orre
[ek`‑ el. e`k‑]
substantiv
~n ‑orrar • ett djur
Singular | |
---|---|
en ekorre | obestämd form |
en ekorres | obestämd form genitiv |
ekorren | bestämd form |
ekorrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ekorrar | obestämd form |
ekorrars | obestämd form genitiv |
ekorrarna | bestämd form |
ekorrarnas | bestämd form genitiv |