publicerad: 2015
entente
en·tente
el. en·tent
[aŋtaŋ´t]
substantiv
ententen ententer • sammanslutning mellan stater
Singular | |
---|---|
en entente (en entent) | obestämd form |
en ententes (en entents) | obestämd form genitiv |
ententen | bestämd form |
ententens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ententer | obestämd form |
ententers | obestämd form genitiv |
ententerna | bestämd form |
ententernas | bestämd form genitiv |