publicerad: 2015
ententemakt
en·tente|makt
el. en·tent|makt
substantiv
~en ~er • till makt 2 entente
Singular | |
---|---|
en ententemakt (en ententmakt) | obestämd form |
en ententemakts (en ententmakts) | obestämd form genitiv |
ententemakten (ententmakten) | bestämd form |
ententemaktens (ententmaktens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ententemakter (ententmakter) | obestämd form |
ententemakters (ententmakters) | obestämd form genitiv |
ententemakterna (ententmakterna) | bestämd form |
ententemakternas (ententmakternas) | bestämd form genitiv |