publicerad: 2015
erfordra
er·fordra
verb
~de ~t • mest i pass.; fordra, kräva: legitimation erfordras
Finita former | |
---|---|
erfordrar | presens aktiv |
erfordras | presens passiv |
erfordrade | preteritum aktiv |
erfordrades | preteritum passiv |
erfordra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att erfordra | infinitiv aktiv |
att erfordras | infinitiv passiv |
har/hade erfordrat | supinum aktiv |
har/hade erfordrats | supinum passiv |
Presens particip | |
erfordrande | |
Perfekt particip | |
en erfordrad + substantiv | |
ett erfordrat + substantiv | |
den/det/de erfordrade + substantiv |