publicerad: 2015
fånighet
fån·ig·het
substantiv
~en ~er fånig
Singular | |
---|---|
en fånighet | obestämd form |
en fånighets | obestämd form genitiv |
fånigheten | bestämd form |
fånighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fånigheter | obestämd form |
fånigheters | obestämd form genitiv |
fånigheterna | bestämd form |
fånigheternas | bestämd form genitiv |