publicerad: 2015
föredetting
före|dett·ing
[‑det`‑]
substantiv
~en ~ar • tidigare framstående person
Singular | |
---|---|
en föredetting | obestämd form |
en föredettings | obestämd form genitiv |
föredettingen | bestämd form |
föredettingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
föredettingar | obestämd form |
föredettingars | obestämd form genitiv |
föredettingarna | bestämd form |
föredettingarnas | bestämd form genitiv |