publicerad: 2015
förkomma
för·komma
verb
förkom, förkommit, förkommen förkommet förkomna, pres. förkommer • komma bort, försvinna
Finita former | |
---|---|
förkommer | presens aktiv |
förkom | preteritum aktiv |
förkom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förkomma | infinitiv aktiv |
har/hade förkommit | supinum aktiv |
Presens particip | |
förkommande | |
Perfekt particip | |
en förkommen + substantiv | |
ett förkommet + substantiv | |
den/det/de förkomna + substantiv | |
den förkomne + maskulint substantiv |