publicerad: 2015
förleda
för·leda
verb
förledde, förlett, förledd n. förlett, pres. förleder • locka till felaktigt handlande
| Finita former | |
|---|---|
| förleder | presens aktiv |
| förleds (förledes) | presens passiv |
| förledde | preteritum aktiv |
| förleddes | preteritum passiv |
| förled | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förleda | infinitiv aktiv |
| att förledas | infinitiv passiv |
| har/hade förlett | supinum aktiv |
| har/hade förletts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förledande | |
| Perfekt particip | |
| en förledd + substantiv | |
| ett förlett + substantiv | |
| den/det/de förledda + substantiv | |
| den förledde + maskulint substantiv | |


