publicerad: 2015
förlika
för·lika
verb
~de ~t • förmå att träffa överenskommelse i godo
| Finita former | |
|---|---|
| förlikar | presens aktiv |
| förlikas | presens passiv |
| förlikade | preteritum aktiv |
| förlikades | preteritum passiv |
| förlika | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förlika | infinitiv aktiv |
| att förlikas | infinitiv passiv |
| har/hade förlikat | supinum aktiv |
| har/hade förlikats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förlikande | |
| Perfekt particip | |
| en förlikad + substantiv | |
| ett förlikat + substantiv | |
| den/det/de förlikade + substantiv | |
förlika sig
1 bli överens efter att ha varit ovänner2 inte kunna förlika sig med ngt inte kunna acceptera ngtOrdform(er) förlika sig


