publicerad: 2015
förorenare
för|o·ren·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑orenarna förorena
Singular | |
---|---|
en förorenare | obestämd form |
en förorenares | obestämd form genitiv |
förorenaren | bestämd form |
förorenarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förorenare | obestämd form |
förorenares | obestämd form genitiv |
förorenarna | bestämd form |
förorenarnas | bestämd form genitiv |