publicerad: 2015
förskylla
för·skylla
verb
förskyllde förskyllt • ⟨åld.⟩ förtjäna straff
| Finita former | |
|---|---|
| förskyller | presens aktiv |
| förskylls (förskylles) | presens passiv |
| förskyllde | preteritum aktiv |
| förskylldes | preteritum passiv |
| förskyll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förskylla | infinitiv aktiv |
| att förskyllas | infinitiv passiv |
| har/hade förskyllt | supinum aktiv |
| har/hade förskyllts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förskyllande | |
| Perfekt particip | |
| en förskylld + substantiv | |
| ett förskyllt + substantiv | |
| den/det/de förskyllda + substantiv | |
| den förskyllde + maskulint substantiv | |


