publicerad: 2015
förvänta
för·vänta
verb
~de ~t • vänta sig, förutse
Finita former | |
---|---|
förväntar | presens aktiv |
förväntas | presens passiv |
förväntade | preteritum aktiv |
förväntades | preteritum passiv |
förvänta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förvänta | infinitiv aktiv |
att förväntas | infinitiv passiv |
har/hade förväntat | supinum aktiv |
har/hade förväntats | supinum passiv |
Presens particip | |
förväntande | |
Perfekt particip | |
en förväntad + substantiv | |
ett förväntat + substantiv | |
den/det/de förväntade + substantiv |
förvänta sig
• förväntaOrdform(er) förvänta sig