publicerad: 2015
fasta
1fasta
substantiv
~n fastor • tid för fastande; fastan tiden från fastlagssöndagen till påskdagen – I sammansättn. faste-.
Singular | |
---|---|
en fasta | obestämd form |
en fastas | obestämd form genitiv |
fastan | bestämd form |
fastans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fastor | obestämd form |
fastors | obestämd form genitiv |
fastorna | bestämd form |
fastornas | bestämd form genitiv |
2fasta
verb
~de ~t • avhålla sig från föda el. från att äta kött
Finita former | |
---|---|
fastar | presens aktiv |
fastas | presens passiv |
fastade | preteritum aktiv |
fastades | preteritum passiv |
fasta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fasta | infinitiv aktiv |
att fastas | infinitiv passiv |
har/hade fastat | supinum aktiv |
har/hade fastats | supinum passiv |
Presens particip | |
fastande |
3fasta
oböjligt substantiv
• ta fasta på lägga på minnet, begagna sig av, uppmärksamma
Ordform(er) | |
---|---|
fasta |