publicerad: 2015
fela
1fela
substantiv
~n felor • ⟨åld., skämts.⟩ fiol
Singular | |
---|---|
en fela | obestämd form |
en felas | obestämd form genitiv |
felan | bestämd form |
felans | bestämd form genitiv |
Plural | |
felor | obestämd form |
felors | obestämd form genitiv |
felorna | bestämd form |
felornas | bestämd form genitiv |
2fela
verb
~de ~t 1 ⟨ngt åld.⟩ fattas2 göra fel el. orätt; brista i ngt
Finita former | |
---|---|
felar | presens aktiv |
felas | presens passiv |
felade | preteritum aktiv |
felades | preteritum passiv |
fela | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fela | infinitiv aktiv |
att felas | infinitiv passiv |
har/hade felat | supinum aktiv |
har/hade felats | supinum passiv |
Presens particip | |
felande |