publicerad: 2015
ferrit
ferr·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • förening med järnoxid av trevärt järn som huvudkomponent; nästan rent järn
Singular | |
---|---|
en ferrit | obestämd form |
en ferrits | obestämd form genitiv |
ferriten | bestämd form |
ferritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ferriter | obestämd form |
ferriters | obestämd form genitiv |
ferriterna | bestämd form |
ferriternas | bestämd form genitiv |