publicerad: 2015
fingera
fing·era
[fiŋge´ra]
verb
~de ~t • låtsa, anta, fejka: namnen i reportaget var fingerade
| Finita former | |
|---|---|
| fingerar | presens aktiv |
| fingeras | presens passiv |
| fingerade | preteritum aktiv |
| fingerades | preteritum passiv |
| fingera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fingera | infinitiv aktiv |
| att fingeras | infinitiv passiv |
| har/hade fingerat | supinum aktiv |
| har/hade fingerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fingerande | |
| Perfekt particip | |
| en fingerad + substantiv | |
| ett fingerat + substantiv | |
| den/det/de fingerade + substantiv | |


