publicerad: 2015
finger
finger
[fiŋ´er]
substantiv
fingret hellre än ~n; pl. fingrar, best. pl. fingrarna
Singular | |
---|---|
ett finger (en finger) | obestämd form |
ett fingers (en fingers) | obestämd form genitiv |
fingret (fingern) | bestämd form |
fingrets (fingerns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
fingrar | obestämd form |
fingrars | obestämd form genitiv |
fingrarna | bestämd form |
fingrarnas | bestämd form genitiv |