publicerad: 2015
fint
fint
substantiv
~en ~er • låtsad stöt vid fäktning; vilseledande manöver; knep, list
Singular | |
---|---|
en fint | obestämd form |
en fints | obestämd form genitiv |
finten | bestämd form |
fintens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finter | obestämd form |
finters | obestämd form genitiv |
finterna | bestämd form |
finternas | bestämd form genitiv |