publicerad: 2015
fjanta
1fjanta
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ bete sig fjantigt
Finita former | |
---|---|
fjantar | presens aktiv |
fjantas | presens passiv |
fjantade | preteritum aktiv |
fjantades | preteritum passiv |
fjanta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fjanta | infinitiv aktiv |
att fjantas | infinitiv passiv |
har/hade fjantat | supinum aktiv |
har/hade fjantats | supinum passiv |
Presens particip | |
fjantande |
fjanta sig
• ⟨vard.⟩ bete sig fjantigtOrdform(er) fjanta sig
2fjanta
substantiv
~n fjantor • ⟨vard.⟩ fjantig kvinna el. flicka
Singular | |
---|---|
en fjanta | obestämd form |
en fjantas | obestämd form genitiv |
fjantan | bestämd form |
fjantans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fjantor | obestämd form |
fjantors | obestämd form genitiv |
fjantorna | bestämd form |
fjantornas | bestämd form genitiv |