publicerad: 2015
flagrant
flagr·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • uppenbar, påtaglig och klandervärd: flagranta missförhållanden
Positiv | |
---|---|
en flagrant + substantiv | |
ett flagrant + substantiv | |
den/det/de flagranta + substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de flagrantare + substantiv | |
Superlativ | |
är flagrantast | |
den/det/de flagrantaste + substantiv |