publicerad: 2015
fluster
fluster
[flus´ter]
substantiv
flustret; pl. ~, best. pl. flustren • utsprång framför ingång till bikupa
Singular | |
---|---|
ett fluster | obestämd form |
ett flusters | obestämd form genitiv |
flustret | bestämd form |
flustrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fluster | obestämd form |
flusters | obestämd form genitiv |
flustren | bestämd form |
flustrens | bestämd form genitiv |