publicerad: 2015
fröken
fröken
[frö´ken]
substantiv; best. ~; pl. fröknar • ogift kvinna
Singular | |
---|---|
en fröken | obestämd form |
en frökens | obestämd form genitiv |
fröken | bestämd form |
frökens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fröknar | obestämd form |
fröknars | obestämd form genitiv |
fröknarna | bestämd form |
fröknarnas | bestämd form genitiv |