publicerad: 2015
fria
fria
verb
~de ~t 1 fria till ngn be att få ngn till hustru el. man; bildl. försöka vinna ngn för sin sak2 frikänna: hellre fria än fälla; han friades av tingsrätten
Finita former | |
---|---|
friar | presens aktiv |
frias | presens passiv |
friade | preteritum aktiv |
friades | preteritum passiv |
fria | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fria | infinitiv aktiv |
att frias | infinitiv passiv |
har/hade friat | supinum aktiv |
har/hade friats | supinum passiv |
Presens particip | |
friande | |
Perfekt particip | |
en friad + substantiv | |
ett friat + substantiv | |
den/det/de friade + substantiv |