publicerad: 2015
funktionsstörning
funkt·ions|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 funktion 1
| Singular | |
|---|---|
| en funktionsstörning | obestämd form |
| en funktionsstörnings | obestämd form genitiv |
| funktionsstörningen | bestämd form |
| funktionsstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| funktionsstörningar | obestämd form |
| funktionsstörningars | obestämd form genitiv |
| funktionsstörningarna | bestämd form |
| funktionsstörningarnas | bestämd form genitiv |


