publicerad: 2015
fyllning
fyll·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. material som ngt fylls med: tandfyllning; en kaka med fyllning av choklad
Singular | |
---|---|
en fyllning | obestämd form |
en fyllnings | obestämd form genitiv |
fyllningen | bestämd form |
fyllningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fyllningar | obestämd form |
fyllningars | obestämd form genitiv |
fyllningarna | bestämd form |
fyllningarnas | bestämd form genitiv |