publicerad: 2015
gerundium
ger·undi·um
[‑un´di‑]
substantiv
gerundiet gerundier • latinskt verbalsubstantiv
Singular | |
---|---|
ett gerundium | obestämd form |
ett gerundiums | obestämd form genitiv |
gerundiet | bestämd form |
gerundiets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gerundier | obestämd form |
gerundiers | obestämd form genitiv |
gerundierna | bestämd form |
gerundiernas | bestämd form genitiv |