publicerad: 2015
gladiolus
gladi·ol·us
[gladi´‑ el. ‑ol´‑]
substantiv
~en; pl. ~ el. ~ar el. gladioler [‑o´l‑] • en växt, sabellilja
Singular | |
---|---|
en gladiolus | obestämd form |
en gladiolus | obestämd form genitiv |
gladiolusen | bestämd form |
gladiolusens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gladiolus (gladiolusar, gladioler) | obestämd form |
gladiolus (gladiolusars, gladiolers) | obestämd form genitiv |
gladiolusen (gladiolusarna, gladiolerna) | bestämd form |
gladiolusens (gladiolusarnas, gladiolernas) | bestämd form genitiv |