publicerad: 2015
gräma
gräma
verb
grämde grämt • vålla sorg och harm, förtryta: en miss som grämde honom djupt
Finita former | |
---|---|
grämer | presens aktiv |
gräms (grämes) | presens passiv |
grämde | preteritum aktiv |
grämdes | preteritum passiv |
gräm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gräma | infinitiv aktiv |
att grämas | infinitiv passiv |
har/hade grämt | supinum aktiv |
har/hade grämts | supinum passiv |
Presens particip | |
grämande | |
Perfekt particip | |
en grämd + substantiv | |
ett grämt + substantiv | |
den/det/de grämda + substantiv |
gräma sig
• ständigt tänka på och beklaga misslyckande e.d.: han grämde sig över sitt olyckliga beslutOrdform(er) gräma sig