SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
gripa
gripa verb grep, gripit, gripen gripet gripna, pres. griper fatta tag i; arrestera: ​polisen har gripit en 33-årig man​ – Nästan alla sammansättn. med grip- hör till gripa.
Finita former
griperpresens aktiv
grips (gripes)presens passiv
greppreteritum aktiv
grepspreteritum passiv
gripimperativ aktiv
Infinita former
att gripainfinitiv aktiv
att gripasinfinitiv passiv
har/hade gripitsupinum aktiv
har/hade gripitssupinum passiv
Presens particip
gripande
Perfekt particip
en gripen + substantiv
ett gripet + substantiv
den/det/de gripna + substantiv
den gripne + maskulint substantiv
gripa in agera mot ngn/ngt: ​polisen grep in el. in­grep mot sten­kastarna
Infinita formeratt gripa ininfinitiv aktivPresens participingripandePerfekt participen ingripen + substantivett ingripet + substantivden/det/de ingripna + substantivden ingripne + maskulint substantiv
gripa sig an gripa sig an med ngt sätta i­gång med ngt
Infinita formeratt gripa sig aninfinitiv aktiv
gripa till ta till, an­vända: ​gripa till el. tillgripa vapen​ – I gripa till kan till vara o­betonat.
Infinita formeratt gripa tillinfinitiv aktivPresens participtillgripandePerfekt participen tillgripen + substantivett tillgripet + substantivden/det/de tillgripna + substantivden tillgripne + maskulint substantiv