publicerad: 2015
grotta
1grotta
[gråt`a]
substantiv
~n grottor • större hålrum i berg – Alla sammansättn. med grott- hör till 1grotta.
Singular | |
---|---|
en grotta | obestämd form |
en grottas | obestämd form genitiv |
grottan | bestämd form |
grottans | bestämd form genitiv |
Plural | |
grottor | obestämd form |
grottors | obestämd form genitiv |
grottorna | bestämd form |
grottornas | bestämd form genitiv |
2grotta
[gråt`a]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ arbeta maniskt, ägna sig åt
Finita former | |
---|---|
grottar | presens aktiv |
grottas | presens passiv |
grottade | preteritum aktiv |
grottades | preteritum passiv |
grotta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att grotta | infinitiv aktiv |
att grottas | infinitiv passiv |
har/hade grottat | supinum aktiv |
har/hade grottats | supinum passiv |
Presens particip | |
grottande |
grotta ner sig
• ⟨vard.⟩ snöa in påInfinita former att grotta ner sig infinitiv aktiv